
Blev du intresserad av våra tjänster?
Ta kontakt!Med patent säkrar du dina unika tekniska lösningar. Med patent kan du skydda en produkt, en anordning eller ett förfarande och du får en tidsbegränsad, landsspecifik ensamrätt på din uppfinning. Uppfinningen får inte ha publicerats, den måste vara industriellt användbar och skilja sig väsentligt från de kända lösningarna.
Ofta förutsätter utvecklandet av en ny produkt eller ett nytt industriellt förfarande en stor ekonomisk satsning. Patentering ger en möjlighet att skaffa ensamrätt på resultatet av utvecklingsarbetet. Patentet är en förbudsrätt, med vars hjälp du kan förbjuda konkurrenterna att använda samma lösning.
Å andra sidan möjliggör patentet försäljning (licens) av produktutvecklingsresultatet eller dess nyttjanderätt. Genom att skaffa egna patent får du också möjlighet att säkra din handlingsfrihet genom att ingå korslicenseringsavtal med dina konkurrenter. Ofta fördröjer redan en anhängig ("patent pending") patentansökan konkurrenternas inträde på marknaden och ger dig därigenom ett bättre utgångsläge.
Uppfinningen anses vara ny, ifall lösningen som definieras i patentansökans patentkrav inte har presenterats någonstans före patentansökans ansökningsdag. Nyhetskravet är således globalt.
Uppfinningen anses å sin sida ha uppfinningshöjd, om den inte är uppenbar för en genomsnittsfackman på området. Man tänker sig att en fackman känner till tidigare lösningar och även i viss mån kan kombinera dem.
Med patent kan man inte skydda en idé, men nog dess praktiska tillämpning. Som uppfinning betraktas inte till exempel enbart en vetenskaplig teori, en konstnärlig skapelse eller en plan, regel eller metod för intellektuell verksamhet, spel eller affärsverksamhet.
I Finland kan en patentansökan också omvandlas till en nyttighetsmodellregistrering inom 10 år från patentansökans inlämningsdag. Man kan om så önskas lämna patentansökan ikraft och fortsätta behandlingen av denna. Man kan ha nytta av en parallell nyttighetsmodellregistrering till exempel i intrångsfall, såvida det är viktigt att snabbt få ett av myndigheten registrerat skydd, som man kan hänvisa till i rätten.
I patentansökningarna behövs kunskap att definiera uppfinningens särdrag, patentkrav och beskrivningsdel på exakt rätt sätt ur skyddets synvinkel.
Omfattningen av patentets skyddsomfång bestäms på basis av ordalydelsen i patentkraven. Som hjälp för att tolka patentkraven kan man vid behov använda ansökningens beskrivningsdel. Även utlåtanden som givits under behandlingen av patentansökan kan inverka på tolkningen av patentets skyddsomfång. Med tanke på omfattningen av den ensamrätt som patentet ger är det synnerligen viktigt hur ansökans beskrivning är skriven, vad som sägs i utlåtandena och framför allt hur uppfinningen är definierad i patentkraven.
Allt detta talar för att anlita en patentexpert, dvs. ett patentombud som känner till uppfinningens område och är väl insatt i patentbranschens praxis, vid uppställning av ansökan och handläggning vid patentverket. Att söka patent och uppställa en ansökan är också förknippat med talrika olika formbestämmelser och praxis, vilka en person som inte är förtrogen med branschen kan ha svårt att känna till.
Om man söker patent också utanför Finland räcker det inte att patentansökan är uppställd att ge ett så täckande skydd som möjligt i Finland, utan vid uppställning av ansökan måste man beakta patentpraxis vid det europeiska patentverkets och framför allt i USA, vars praxis till vissa delar skiljer sig betydligt från europeisk patentpraxis.
Patentet är landsspecifikt. Våra sakkunniga hjälper dig att bedöma i vilka länder det lönar sig att söka patent.
En nationell patentansökan som inlämnats i Finland kan leda till patent endast i Finland. Ifall man vill söka patent i något annat land, måste man antingen lämna in en nationell patentansökan till patentmyndigheten i landet i fråga, en europapatentansökan till det europeiska patentverket eller en internationell PCT-ansökan.
Då man väljer länder bör man tänka på det egna marknadsområdet, de värsta konkurrenternas verksamhetsområden samt hur man kan bevaka sina patent i olika länder. Det lönar sig att sätta skyddet i relation till företagets omsättning och mål samt länka det till strategiska åtgärder. Försäljningen och marknadsföringen kan inledas omedelbart, när den första patentansökan är inlämnad.
När det gäller det egna marknadsområdet lönar det sig att för varje land fundera över om den förväntade avkastningen är så stor att den täcker patenteringskostnaderna (översättning av ansökan, behandling och upprätthållande av patentet). I fråga om konkurrenterna lönar det sig att överväga om man med patentet kan försvåra konkurrentens verksamhet på konkurrentens huvudsakliga marknadsområde och/eller i de länder där konkurrerande produktion förekommer. Genom att kombinera olika synvinklar får man en uppfattning om vilken den med tanke på kostnaderna mest effektiva kombinationen av länder är, i vilka ett i kraft varande patent ger tillräcklig skyddseffekt mot konkurrenterna.
Man söker patent utomlands antingen genom att direkt inlämna en nationell patentansökan i landet ifråga genom att använda det s.k. PCT-systemet eller genom att utnyttja olika patentavtal, varav det mest kända för finländare är EPC-patentsystemet (European Patent Convention).
Vid inlämning av utländska ansökningar kan man vanligen utnyttja s.k. prioritet, om ansökan inlämnas inom 12 månader från den första ansökan. Prioritetsåret börjar från den dag då den första patentansökan inlämnades till ett patentverk. Det finns dock länder i vilka en nationell ansökan måste inlämnas direkt och/eller länder i vilka man inte erhåller prioritet. Ett exempel på ett sådant land är Saudi-Arabien.
Ifall uppfinningen inte offentliggjorts, kan utländska ansökningar inlämnas inom 18 månader från inlämningen av den första ansökan. Patentverken publicerar ansökan vanligen 18 månader från prioritetsdagen, varför föremålet för uppfinningen därefter inte längre uppfyller nyhetskravet och det inte längre är motiverat att inlämna ansökningar gällande detsamma. Ett undantag till detta utgör vissa länder (såsom USA, Kanada och Australien), i vilka uppfinnaren har en s.k. nådetid (grace period), under vilken ansökan ännu kan inlämnas trots offentliggörandet.
Den första ansökan ska inlämnas senast den dag som uppfinningen offentliggörs för att publiceringen inte ska utgöra ett nyhetshinder för ansökan. Följande patentansökningar ska göras inom ett år från inlämnandet av den första patentansökan för att de senare ansökningarna ska få samma prioritetsdag som den första ansökan har.
Särskilt på områden där utvecklingen är snabb och där nya patenteringshinder publiceras i mängd, lönar det sig att så snabbt som möjligt lämna in åtminstone en första patentansökan till patentverket, fastän utvecklandet av den kommersiella produkten ännu är på hälft. Vi har ofta sett situationer där man skjutit upp inlämnandet av patentansökan till och med flera år, tills alla detaljer i den slutliga produkten är klara. Under tiden har emellertid sådant material offentliggjorts som förhindrar patentering av huvuduppfinningen.
Förutom att det ökade antalet publikationer som utgör hinder gör det svårare att få ett omfattande patentskydd, ökar även kostnaderna vid behandling av förelägganden, eftersom det finns flera publikationer som måste analyseras.
Som huvudregel kan man hålla att det lönar sig att lämna in den första patentansökan genast när man uppfunnit principen för att lösa ett problem samt åtminstone ett praktiskt förverkligande av denna princip.
Alternativa och kompletterade förverkliganden kan skyddas med senare fortsatta ansökningar, för vilka det inte alltid ens lönar sig att betala ansökningsavgift, utan för dem kan man tillsammans med den första ansökan anhålla om prioritet när man gör utländska fortsatta ansökningar.
Till denna del är lagstiftningen trasslig. I Finlands patentlag sägs det till exempel att enbart en affärsmetod eller ett datorprogram inte anses som en uppfinning. Å andra sidan har medlemsländerna i WTO kommit överens om att patent ska finnas tillgängliga på alla teknikområden. Informationsteknik är helt klart ett teknikområde.
Denna skenbara konflikt har man i Europa jämkat så att uppfinningen ska ha någon teknisk inverkan utanför datorprogrammet. En sådan inverkan kan vara t.ex. en förbättring av snabbhet, dataskydd eller användarvänlighet, minskning av fel o.d. Uppfinningen ska i ansökan inte definieras enbart på datorprogramnivå, däremot anses en något högre abstraktionsnivå eller datorprogramplanering på fil- och dataflödesnivå vara teknisk. Inom patentbranschen är det bättre att tala om datorrelaterade uppfinningar än om patentering av datorprogram. Skyddet av datorrelaterade uppfinningar kräver således särskild yrkeskunskap.
En affärsmetod anses inte vara teknisk, men datasystemet med hjälp av vilket den utförs är tekniskt. Den väsentliga frågan är om det endast är den nya affärsidén som har uppfinningshöjd eller om planeringen av datasystemet kräver särskild uppfinningshöjd. Om endast affärsidén har uppfinningshöjd och utförandet med hjälp av datorn är uppenbart, förekommer det enligt nuvarande praxis uppfinningshöjd endast på det icke-tekniska området och uppfinningen kan inte patenteras i Europa.
Nutida praxis i Förenta staterna är att också en affärsmetod (algoritm) beaktas när man bedömer uppfinningshöjd, men patent beviljas inte för själva algoritmen eller för utförandet av algoritmen med en generisk dator. I stället kan patent beviljas för utförande av en affärsalgoritm med en på lämpligt sätt definierad specifik dataprocesseringsanordning, som - till skillnad från i Europa - inte behöver innehålla särskild uppfinningshöjd i förhållande till affärsalgoritmen.
Det är viktigt att skydda resultaten av produktutvecklingen, eftersom bra lösningar i annat fall snabbt kopieras.
Läs mer